Hedström

När jag pluggat klart som billackerare så ville jag inte flytta hem till hudik utan pekade på kartan och sa "Västerås blir bra, de ligger i mitten av allt". Så jag sökte lägenhet och tog mitt pick å pack och flyttade dit. Min första lägenhet. Jag ägde en bara säng. Jag hade inget. De var väldigt tomt i en stor tvåa kan jag säga.

Livet är ibland så jävla svårt. 

Känns som jag levt i en dvala senaste åren.

Att tappa sig själv genom småbarnsåren är så sjukt vanligt. Sen att inte kunna vara sig själv för att någon haft åsikter för hur man ska vara för att de ska vara normalt har inte gjort saken lättare. 

Jag har tappat mig själv.. Jag brukar vara den här roliga, pinsamma tjejen som gör galna saker.. Lite så jag vill vara.. Men att må bra och va glad.

Vi har haft svårt förhållande länge. De senaste tre åren har varit tufft.. Ändå har man stannat kvar länge i förhoppning på förbättring. 

Men till slut orkar man inte med tjafs och konflikter och tar till med skiljsmässa. Jag skickade in pappren och han gjorde lika. Jag hittade lägenhet som jag behövde vänta på i tre månader innan jag kunde flytta in. 

Bo i huset medans jag väntade på att få flytta ut var tufft. 

Vi har haft bra samtal. När han kunnat lyssnat på vad jag haft och sagt. Jag har inte kunnat sagt vad jag känt och många gånger har allt varit mitt fel. 

Men jag har varit för snäll. 

När jag fick reda på att han hållt på flörtat, legat med en tjej i ett år var de droppen för mig och jag kraschade totalt. 

Den känslan jag hade just den dagen krossade mitt hjärta totalt. Han som jag trodde älskade mig i nöd och lust hade ännu en gång sparkat på mitt hjärta 💔

Just då kände jag mig så otroligt förnedrad. Jag visste inte längre vem han var och vem jag levt med i alla dessa år.. Allt kändes som en ren lögn.. 

Jag har aldrig ljugit för honom. Men jag har undanhållit att jag skrivit med killkompisar. Inte för att de nånsin varit nått utan för att han inte ska bli svartsjuk.. 

Han har undanhållit tjejer för att flörta och få en bekräftelse. 💔

När jag flyttade till lägenheten i början av september blev de en frihetskänsla. Kändes bra och han kunde få fortsätta med allt han höll på med utan mig. 

Sen under tiden jag flyttade ut så var han utomlands. Vilket var otroligt skönt. Men där och då förändrades han och ville inte alls ha de som han haft de och ville ta tag i sina problem.. 

De jag ser nu är att han försöker bättra sig genom att prata med terapeut och läsa böcker jag tipsat han.. De är absolut till de bättre. Men kommer han orka hålla de? Ja de kan bara tiden avgöra. Litar jag på han? Nej. Och de kommer dröja. 

Är jag fortfarande sårad? Ja väldigt mycket. 

Älskar jag han? Ja tyvärr. 

Sanningen bakom skiljsmässan...

Ja jag ville ha skiljsmässa, efter 15 år ihop, de var jag som tog upp de igen. Och min förklaring är en massa grejer.

När vi träffades var jag en person som han älskade och jag älskade honom. Han älskade den jag var då, den spralliga, glada tjejen, roliga.

 Sen har de förändrats. Han har förändrat mig till nånting han inte vill ha. Omedvetet? Ja troligtvis. Men jag har blivit den jag blivit av de..

Han är svartsjuk.. Hittar på saker som inte finns.. Svårt att prata om nån från de manliga könet. Även kollegor..

Misstänksam bara jag åkt till stallet. Jag lovar att de tär på alla! Att försöka bevisa nått som aldrig hänt. Att aldrig bli trodd. Jag har aldrig haft nån tanke att vara med nån annan. Jag har försökt levt mitt liv och få ihop tillvaron.

Jag ville skiljas för jag inte känner mig respekterad.

Jag ville skiljas för att jag inte blir hörd.

Jag ville skiljas för att jag inte fått tycka eller tänka som jag vill utan att de ska bli nån sorts diskution av de hela. 

Varför lägger jag upp en bild på sociala media? Behöver jag ha den uppmärksamheten? 

Jag har ett fjortis beteende. De har jag hört många gånger. Men om jag vill ha ett fjortisbeteende då, är inte de helt upp till mig då?

Om jag skrivit något till nån på sociala medier och han sett de så har de varit nått fel i den texten som jag bör ändra eller ta bort.

Jag ville skiljas för att jag är så jävla låg... Han är otroligt hög i sitt sätt att vara att jag aldrig tar mig upp till hans nivå. Jag känner mig som en liten potatis nergrävd i jorden.

Jag ville skiljas för jag orkar verkligen inte att nån skriker på mig. FAN vad jag mår dåligt när nån skriker på mig. Förstår inte syftet att trycka ner mig så mycket.

Han frågar vad jag känner. Sen konstigt nog har han svar på de och de stämmer inte. Jag självmobbar mig själv hela tiden. Allt jag gör/säger är hela tiden fel.

Han är duktig på prata, duktig på ta diskussioner och jag är totalt värdelös på de. Men känner inte mig hörd heller.

Jag hade önskat att han la lika mycket fukus på mig som sin jävla mobil.

Jag tycker inte de är ok att skicka vare sig pussgubbar eller massa hjärtan till motsatta könet. Jag gör inte de iaf. Bara till mina kvinnliga kompisar.

Sen att hela tiden få höra att han inte får tillräckligt mycket kärlek av mig. Då är allt mitt fel att han är som han är..

Jag är inte en person som är svartsjuk. Jag har aldrig varit men nej, jag tycker inte de är ok att skriva massa flört på nätet och sen påstå att de är ok att göra så.

Han har alltid fått göra de han vill. Men ska jag gå ut så har man antingen för snygga kläder eller för mkt smink.. 

Jag har jämt fått skuldkänslor så fort jag gjort nått för mig själv. Alltid tyckt att jag gjort de mesta för att hålla ihop hem och hus. Jag har alltid fixat mat, städat, tvättat, Ja allt som har med huset och göra. Men ÄNDÅ får jag hela tiden höra hur egoistisk jag är. Jag får inte ihop de. Hur kan jag knappt veta vad jag tycker eller känner längre och samtidigt är egoistisk?

Jag säger inte att detta görs medvetet men ibland får han mig så himla ledsen att jag totalt bryter ihop. Och nu har jag kommit till den gräns att jag faktiskt skiter i vilket.

Även fast de inte är nå erkänt så är jag rätt säker att nån annan finns med i bilden. Jag vill inte vara den tredje personen. Jag vill vara den enda som betyder nått. Den enda som är värt å kämpa för.

De enda jag kan göra nu är att försöka resa mig upp och lappa ihop de lilla som finns kvar av mig.

I sep flyttar jag till en lägenhet. Och som jag ser fram emot att lämna han nu. Inte huset, de kommer bli en sorg. Men honom.

Den dagen han kanske kan ta tag i sig själv och förstå hans brister så KANSKE de går att försöka. Men nu pratar vi år..

Jag tror inte jag är bra för han heller. Jag vill ha en stabil tillvaro med en ikke svartsjuk kille som är mig 100% trogen och kan stå för sina fel och brister.. Så jag kan lika gärna vara ensam resten av livet.

Han har väldigt fina sidor och de tänker jag inte sticka under stolen. De är väl antagligen därför jag stått ut så länge. Men de går nog till en gräns. 

Tack för mig

De här är egentligen mina tankar som fladdrar iväg! Men jag har tänkt på att jag pratar mycket med min häst. Jag känner efter vad han vill, tex när han kissnödig och tar han åt sidan så han kan får kissa. 

Jag vet när han vill ha vatten när vi är ute. Han går liksom och letar. 

Om han är på kasst humör så försöker jag pigga upp han. Jag är väldigt noga att berömma han ofta. Då blir han så glad. 

Hade inte jag lyssnat så mycket på min häst, hade han då lyssnat på mig? Nä, jag tror inte de. 

Jag köpte på mig en osäker häst med dåligt självförtroende och dålig tillit på människor. Jag har lyckats stärkt upp hans självförtroende till människor och fått han och blivit en glad och positiv häst. Aldrig nånsin har jag träffat en sån häst som är så glad nästan hela tiden.

När vi åker iväg på nått är de lätt att jag bara släpper han nånstans och går iväg en bit, glömmer av mig lite, jag är så säker på att han inte springer iväg från mig då jag är hans trygghet. 

Jag har ramlat av han för han blivit rädd för nått men han stannar och undrar vad jag gör där nere. Han är så snäll denna kille!

Bästa känslan är ändå när han blir så glad och möter mig i hagen när jag ropar på honom. 

Jag lyssnar på han, vi pratar. Han är tydlig i de han säger och jag försöker vara tydlig i de jag vill. De gör att vi får ett bra band till varandra. Och de är de som jag vill uppnå! Och de har vi lyckats med! Älskade häst! 

Tycker ändå de har varit ett helt ok år faktiskt. Trivs på mitt jobb och vi tjänar bra. Vi har varit relativt friska allehop. 

Hästen skulle få en behandling av nån sorts kiropraktor som som från en annan stad men han kunde inte göra nått för de fanns inge fel 🤷‍♀️ 

Enda som jag kan känna som är lite tråkigt är att vi inte har speciellt många folk vi umgås med längre. Alla folk har liksom sitt med sin familj och vänner. De kan jag tycka är lite trist. Men är väldigt glad att jag har den lilla familj vi har och pojkarna verkar inte lida speciellt mycket att de bara är vi. 

Niclas och thias åkte hem till Stefan i morse och åt julfrukost medans jag var hemma med wille och koka julgröt som bara jag åt 🥴

Inte lika bra som förra året men barnen var nöjd. Betalade en tonåring som var en depremerad tomte. Thias sa "de där var ingen riktig tomte för skägget var fejk och han var sur". 😂😂 Sant de. 500 spänn för dom 2 minuterna! 

Nä nästa år är dom kanske för stor för tomte. 

Ja de gör jag faktiskt! Jag saknar den mamman som jag är uppväxt med. Som alltid fanns för mig när jag var liten. När jag var ledsen för jag blivit retad i skolan eller när jag hade kärleksproblem så fanns hon där. Hon var till å med där när jag födde min son. 

De kommer aldrig bli som förr, vi kommer aldrig bli riktigt sams. Jag säger inte att de är nåns fel att vi är osams utan att ibland tycker och tänker man helt olika i saker å ting. Och de måste man få göra. 

Jag bara saknar de som var förut... Saknar min mamma. 

Albanien

Fafa grand resort i durres hamna vi på i Albanien. Tanken var att vi skulle åka i början av sep men Thias bröt armen som vi bokade om tre veckor efter. Vilket var synd för tror de var regn varje dag mer eller mindre. Reseledaren som var ut där sen maj sa att hon hade varit med om typ tre dagar regn under hela tiden hon varit där.

Vi kom dit lördag kväll så var bara lägga sig direkt när vi kom dit. Dagen efter var de typ regn. Nån solsken blev de. Måndagen var de regn exakt hela dagen. Då hängde vi mest i poolen inomhus nedanför hotellet. Blev rätt uttråkad rätt snabbt. Och wifi suger där och de är så jäkla dyrt att ha surf utanför så de sket vi totalt i. 

Men inomhus hade de så himla mycket klor i poolen att de stack i ögonen och var svårt att andas där nere. 

Tisdag så var de växlande väder med molnigt, sol och regn.. Onsdag var de relativt bra väder. Då träffade vi en Fd polis och hennes son på 10 år.. Hon kom fram till oss på stranden och hade hört att vi var svenskar och att vi hade söner som verkade vara i samma ålder som hennes. De var bara dom två och han hade tråkigt så ville ha nån å leka med. Niclas fixade så dom pratade med varann sen lekte dom, oavbrutet resten av resan..

På kvällen på onsdag blev jag dålig.. Kräktes på kvällen, (satt på toa med en hink i knä 🤢) lika så Thias kräktes under natten typ 4 gånger. Nästa morgon var de igen dåligt väder så var ändå inte lockande å göra nått. Thias sov typ hela dagen och jag försökte krya på mig med. Så vi blev bara inne. Niclas och wille hängde med polisen och hennes son. 

Fredag var de chockande nog fint hela dagen så blev till att pressa på stranden.

Lördag när vi skulle hem så regnade nästan hela tiden. Såg väl solen en kvart.. Hade oxå vaknat mitt i natten av en jävla smäll. Då var de åskan.. Sen kom ett sjuhelvetes skyfall.

Att summera denna resa.. Nä, kommer nog aldrig åka tillbaka.. Fett missnöjd.. Inte bara för vädret var sämst, inget som går å göra nått åt men de var totalt värdelös mat. Ingen sås till nå mat och pommes till allt. Citron till kött? Vem har de?

Tog minst 40-60 min att få mat varje gång, sen kunde man få maten olika omgångar. Så jag kunde få först sen en kvart senare fick resten. Dålig service. Tog lång tid att bara få beställa. Lång tid att få betala. Ingen fråga om de smakade bra. 

Magsjuka på hotellet hörde vi när vi väl kom dit på flyget.. De var väldigt många som hade blivit magsjuk där. Inge gott tecken.

Nu kom vi rätt sent på säsongen men var väldigt dött överallt, och stängt på många ställen..

När vi flög hem så kräktes en kvinna som satt framför oss. Niclas satt bredvid en kille som var i sällskap med 8 personer, 7 av dom blev sjuk och låg deckad i två dagar. En av dom blev sjuk på planet. 

Nä tyvärr Albanien. Ni har mkt å jobba på. Kommer inte åka tillbaka igen.

Efteråt nu när vi kom hem började wille kräkas. Polisen som vi hände med, hennes son började kräkas när han kom hem.. Jättekul semester. Total värdelös! 

Enda bra var att man lärde känna trevliga svenskar, albanerna var inte speciellt trevlig. Inge engelska kunde dom heller. Tumme ner! 👎👎👎👎

Enda dagen som vi hade sol hela dagen. Fredagen. Från hotellet är detta

 

Jag jobbade så klart em på fredagen men bytte till FM istället för att komma iväg i tid. 

Så slutade vid 14 och hämta upp transporten och lasta in alla saker som behövdes.

Lämna kärran i stallet och åkte hem och fortsatte packa. Behövdes egentligen inte speciellt mycket. Men glömde så klart sovsäck som var viktigast 😆

Sen åkte vi och käka. Wille hade parkour så han skippade att hänga med. Ville inte heller.

Sen åkte jag vid 19 tiden. Saffe gick rakt in i transporten som stjärna han är.

Åkte till Uppsala och var framme typ 22 tiden. Resan gick bra. Skön bil å köra 😍

Sov hos min kompis Jessica sen dagen efter så åkte vi och gjorde en tatuering ihop och jag fyllde på en som jag hade redan. 

Sen åkte vi och käka och efter de tog vi en kortare tur på våra hästar. 

Sen var de bara att hämta en häst buss, kasta hästarna och dra iväg till Nykvarn som blev ca två timmar bort. 

När vi kom fram var de bara lasta ur och gå och lägga sig. Ljust som fan så fick ligga med tröja över ögonen 😅

Glömde som sagt sovsäck men värmefilt hade jag med.. Vilket var bra då de bara fanns ett täcke där. Och grymt att jag tog med egen kudde. 

Dagen efter var de rally.. Vi kom på delad 12-plats. Många som delade på olika platser. Tycker ändå de gick bra och han gjorde så gått han kunde ❤️

Och idag tog Thias bort sina stift och gipset. Fyra veckor har gått. Han är så duktig och de gick så bra 🥰

Till helgen ska jag åka ner till Uppsala med min häst. Jag och min nyfunna vän ska ner till sthlm på hästrally ihop! ❤️ Ska bli så kul! Ska försöka skriva ner de här sen!

Varför lägger man ut personliga saker om andra och snackar skit öppet om andra? Jag förstår inte. Varför är de alltid alla andras fel allt? Men kanske ska ta lite eget ansvar..

Jag är en positiv människa som försöker ta ansvar för de jag gjort.. Visst ibland tycker jag inte jag gjort fel men de här med att gå runt att snacka skit om folk är inte riktigt min grej.. 

Jag försöker reda ut saker med folk som jag tycker de är värt å reda ut med. Men vissa suger för mkt energi eller tillför inget i mitt liv. Bitterhet kan jag gärna vara utan..

Är man göle på nått så gör nått åt de. Är man ensam så sök vänner, saknar man en person i livet så gör nått åt de eller skit i de. Jag hatar folk som visar hur bitter som är heeeeela tiden och klagar på allt öppet. Snälla dela inte de med alla andra. Och klaga inte på alla andra hela tiden! 

De började med att Niclas sa till mig i tisdags den 18 januari att han kände sig lite krasslig men inte nå märkvärdigt. Men han tänkte göra ett test ändå. Efter bra lång stund så visade testet positivt. Jahapp. Då är de bara vara hemma då. På onsdagen så blev Thias dåligt. Han fick feber och mådde illa sa han. Torsdagen hade han fortfarande lite feber. Niclas kände inge speciellt.

Jag tänkte att jag väblir väl oxå sjuk nångång. Men på måndag skulle jag skicka ungarna på till skolan. Wille kom in till mig och sa att han mådde illa. Jahapp. Då börjar han bli sjuk med. Jag och han gjorde test. Hans test visade inget men mitt var tydligt positivt. Vafan, jag som hade tänkt och jobba! De ba bara att vara hemma en gång till. Pojkarna fick hemundervisning. Thias klass fick inte vara i skolan. Wille var hemma för säkerhets skull. Jag mådde ju ok! Men tisdagen började jag känna mig krasslig. Hängig liksom. Onsdagen kände jag mig dålig på riktigt, frös och svettades. Men inge feber.  Men jag låg mestadels av dagen.

Torsdagen började jag må bättre och helgen var jag i topp! 

Nu har de gått en vecka sen och jag mår jäkligt bra! 

Har i flera månader kännt mig hängig. Så för som att man börjar bli sjuk men de bryter liksom aldrig ut. Hade huvudvärk ofta, nästan varje dag. Nu har jag inte de. Så skönt! Jag hoppas jag fortsätter må bra! 

Skönt iaf att man får detta överstökat. Nu har vi alla haft de 💪

Detta togs 3 år sen.. Varje natt sov han vid min sida... Varje natt... I 14 år! Han var med mig överallt. Som trösta mig när jag var ledsen som alltid fanns vid min sida. Saknar han! 

Folk borde bli bättre på bryta kontakten med folk som får en att må dåligt. Vissa människor väljer att inte lyssna på andra, eller lyssna på vissa folk. De finns oxå folk som aldrig kan erkänna att de nånsin gör fel, jag kan erkänna mina fel, oftast. 😁

Varför är de egentligen så svårt å bryta kontakten med någon som får en att må dåligt. Oavsett hur mycket man kännt varann eller hur nära man än är så är detta svårt. 

Jag känner ändå att jag varit relativt duktig på bryta kontakten med de som får mig att må dåligt, varför göra plats åt de som inte gör mig gott? Behöver mer plats åt de som gör bra saker i mitt liv. Dom ger jag tillbaka mycket till!

De sägs att livet är kort och man ska ta vara på livet med de man tycker om. De gör jag. Dom som inte behandlar mig väl behöver jag inte ge den platsen. 

Jag kan erkänna att jag har folk runt om mig som inte gillar mig. Tyvärr inte mitt problem att dessa väljer att inte gilla mig, jag gillar heller inte alla. Man kommer inte överens, man klickar inte, man funkar bara inte ihop. Nä men låt de vara så då. Vill du inte vara i min närhet, fine. Låt de vara så, lägger gärna den tiden på nån annan. 

Du som vill vara min vän och gillar mig för den jag är, ja, då är jag gärna din vän och ger mig den vänskapen jag kan ge!❤️

Vill oxå nämna att man kanske inte ska vara så jävla snabb å lyssna på EN människas talan å tycken, finns alltid två sidor av myntet som har olika tycken och tankar. 

Kan nämna en gång då en släkting till mig som jag inte pratat med på massor av år ringer till mig (vi har aldrig pratat i telefon tidigare) och skriker hur dum jag är och massor av skit, får inte en syl i vädret och väljer å lägga på.. Denna person hade redan valt en version och gått stenhårt på den. Jag har då fel i allt och har absolut inge eget tycke eller åsikt. Denna person är inte värd att fortsätta diskutera med eftersom denna tydligen vet bäst och lyssnar på den som står närmare. Då är de ett val man gör. Jag tycker inte man ska välja att hata och bestämma sig att en person ska ha rätt när man inte ens pratat med den andra. 

Jag har folk nära mig som andra pratat skit om, men jag har bildat mig en egen uppfattning om personen och väljer att lyssna på de jag känner och tycker. Vi har kommit väldigt nära pga de. För att jag lär känna den personen och lyssnar på den. 

Livet går vidare med dom man gillar! 

Vill oxå säga vila i frid min älskade Linda Andersson som gick bort för nån vecka sen. Vi kom i luven på varandra för ett tag sen. Men jag gick till korset och bad om ursäkt, även fast jag inte tyckte att de bara var mitt fel, vi hade börjat träffats igen och umgåtts. Hon beundrade så mycket att jag kom till henne och bad om ursäkt. Önskar att fler vågade de. Firade hennes 50 års dag i somras. De blev våran sista träff. ❤️

RIP

Hon skrev till mig och undrade om boots tips till hästen hon red då fötterna trasade sönder.

Asså jag älskar verkligen att folk hör av sig till mig och vill ha tips på såna saker. Va roligt de hade varit och hållet på med detta mer.