RIP katt´n
14 år blev hon, vi fick henne när jag va 12 år...
vi kom inte på nå namn så de fick bli katten...
Hon va riktigt speciell och alla älskade henne, knäppa ideer och va en riktigt glad katt...
Varje gång maten va slut så fick hon panik stod och glodde i mat skålen sen på de som va i köket, helt förtvivlad att maten va slut... ibland fick hon damp, sprang omkring i huset...stanna till...tvätta sig...damp, sprang liten stund..stanna och tvätta sig, så där höll hon på ett tag...hon blev fort trött..
varje gång man rörde henne så pep hon, varje gång man gick förbi henne så gnällde hon.
När hon skulle ut kunde hon titta länge rakt in i balkong dörren och hoppas på att nån såg att hon ville ut...
När man lyfte upp henne måste man ha hennes fram fötter på axeln och sen slå lite lätt på rumpan...då blev hon kelig och satt kvar hos en, om man inte daska henne på rumpan så ville hon inte sitta kvar....
Hon "schöjdes" när man visa henne tandborsten, VARJE gång...men lik förbannat skulle hon alltid lukta på den. Ni som inte är hudikbor och har ingen aning vad schöjdes betyder kan jag säga att hon "hulkad" eh nästan spy typ... Hon kunde inte vara ute mer än nån minut, helst ville hon ha nån med henne, som kunde ge henne sällskap..
mamma hade bra pli henne och hon stannade bara på gården....hon spöa alla grannkatter så de gick långa omvägar för att de inte ville möta henne... hon va tuff men ändå så dum.
Hon hade min mamma som min mamma...sov alltid med henne, hon skulle jämt sova vid huvudet och alltid nafsa mamma i håret...som hon leta tutte...dreggla gjorde hon med....världens mysigaste katt....
De är så tråkigt att hon blev så dålig och fick tas bort...stor sorg.... trodde hon skulle leva 4ever..... Hoppas hon mår bra i himelen...saknar såååå...
men jag kanske oxå vill ha...
<3
Åh vilken raring! ♥
Är så rädd för hur jag ska ta det när min Bellskling inte lever längre. Hon fyller 12 år i augusti och jag älskar henne över allt annat! Ingen skulle kunna ersätta henne.. fastän hon inte är som man ska..
