Hedström

I hela mitt liv har du varit min förebild, som jag alltid sett upp mot, alltid tagit råden du gett mig. Alltid kunna ringt och pratat om allt möjligt. Du har varit min trygghet i livet. Den försvann förra året och jag vet inte om detta nånsin kommer kunna lappas ihop. 

Jag känner mig sviken, trampad på! Ledsen att inte bli hörd. Att hela tiden få veta att jag gör, säger fel saker..

Jag får inte tycka, vara som jag vill längre, jag måste tänka och hålla med i allt som sägs och inte ha egen vilja länge. 

Jag önskar att allt var som vanligt och jag kunde ringa dig när jag hade nå roligt att berätta, när jag är ledsen och behöver ditt stöd. Känns som du redan är borta i mitt liv...

Känner inte dig längre.. Vart är min kärleksfulla älskade mamma som stöttade mig när jag blev mobbad som liten? När jag kom hem grinades efter skolan och berättade att dom var så elak mot mig, jag ville ta mitt eget liv för jag hade inge vänner, ingen som tyckte om mig. Då fanns du där och sa att de kommer bli bättre....💔

Att jag aldrig har haft pappa under hela min uppväxten har jag bearbetat och kommit över. Men att förlora dig är tuffare. Trodde aldrig de skulle hända. Men antar jag får acceptera läget. 

Tack gode gud för hästarna som blev mitt stöd i livet! Som hjälpte mig att orka! 

De är bara bryta ihop, gråta och försöka gå vidare. 

Tackar min älskade make som nu är min trygghet i livet 💓💓 va hade jag gjort utan honom!