Hedström

Jag bestämde mig för att skaffa sällskap när jag flyttade till Västerås 2007 för att jobba.. Hade ingenting i denna stad, inge vänner, inge möbler, ingenting. Åkte från Västerås till Ockelbo för att hämta denna lilla kille. Då frågade hon mig om jag ville ha den lugna ungen eller den lite mer vilda. Klart jag ville ha den lugna.

Åkte dit med min bästa kompis Frida, han sov i knät hela vägen hem. Hur gullig som helst och de var kärlek vid första stund ❤️

Han sov med mig i sägen från början, gärna ingosad i nacken. Satt vid badkarskanten när jag tog ett bad, en, eller två gången hamna han i toan precis när jag skulle stänga locket 😅 han sov i en cool stil på rygg med tassarna upp ovanför huvet 😍

Han har alltid varit lugn och stabil kisse.

När jag flytta upp till hudik hittade han på tok, kunde öppna skåpdörrar, dra runt på kläder, men alltid har han sovit med mig på nätterna.. Antingen på bröstkorgen, magen eller precis sidan om mig. Kunde ligga och klappa honom på nätterna utan att veta om de.

Han fanns där när jag var ledsen, han fanns ALLTID där vid min sida. Sånt band jag hade med honom gjorde att jag fasade just för den dagen han skulle lämna mig. 

Jag visste att han klampade när han gick, att han skulle få problem med iaf en tass när han blev äldre. 

Förra året så började de med att han kunde hoppa upp till mig i sängen och jama ett skrik som jag inte kände igen. Kunde vakna på natten att han stod på min bröstkorg och jamade som han hade ont. 

Åkte till veterinären för att göra seniorkoll.. Allt såg bra ut, lever, sköldskötten, allt, jag nämnde inget om tassen då... Varför gjorde jag inte de? Nä jag var rädd att få höra att han hade ont. Pucko! 

Men nämde redan då att han började bli mager.

För några veckor sen började han lämna sitt favoritgodis på golvet. Först bara en men sen fler och fler. Till slut åt gan inte alls. 

Jag frågade Niclas om han sett gizmo äta nå mat på sista tiden för började tycka han började bli riktigt smal. 

Han hade börjat klampa mer i sina steg. Högre än förut. 

Köpte annat kattmat och försökte få i han allt! Han kunde äta lite sen ratade han de med. Ringde veterinären och bokade tid. 

Hon tittade när han gick och var tyst länge. Sa att han troligtvis har ont. Han vägde liksom på den tass som gjorde mindre ont och han hade liksom fått en konstig vinkel på den onda tassen. Hon sa att jag hade två alternativ. Antingen ta bort han där och då eller prova med smärtlindring. Jag valde de andra alternativet. Var inte redo att ta bort han utan att veta att jag gjort allt för att hjälpa han. 

Åkte hem, fick utskrivet metacam som var för hund, antagligen starkare. Han skulle ha en droppe om dagen. Jag gav han en till en början sen 1.5. 

Han började äta lite torrfoder som var köpt hos veterinären. Men innan de tvångsmata de jag han i flera dagar. 

Jag gav honom en vecka men såg på att han inte mådde bra. Så ringde åter igen veterinären och rådfråga de och vi kom på att de bästa vore om han fick somna! 

Tänk dig att du sovit med en person i 14 år spm plötsligt måste lämna dig! Fruktansvärt! 

I natt jobbade jag natt, och de är första gången på dessa år som jag sover helt ensam i mitt hem. 

Han är OTROLIGT saknad i mitt hjärta och de gör så ont! Men jag vet att han har de bra! 

Tack Gizmo för alla dessa år du gett mig! Du kommer aldrig glömmas bort! Min bästa vän ❤️❤️❤️