Hedström

De här är egentligen mina tankar som fladdrar iväg! Men jag har tänkt på att jag pratar mycket med min häst. Jag känner efter vad han vill, tex när han kissnödig och tar han åt sidan så han kan får kissa. 

Jag vet när han vill ha vatten när vi är ute. Han går liksom och letar. 

Om han är på kasst humör så försöker jag pigga upp han. Jag är väldigt noga att berömma han ofta. Då blir han så glad. 

Hade inte jag lyssnat så mycket på min häst, hade han då lyssnat på mig? Nä, jag tror inte de. 

Jag köpte på mig en osäker häst med dåligt självförtroende och dålig tillit på människor. Jag har lyckats stärkt upp hans självförtroende till människor och fått han och blivit en glad och positiv häst. Aldrig nånsin har jag träffat en sån häst som är så glad nästan hela tiden.

När vi åker iväg på nått är de lätt att jag bara släpper han nånstans och går iväg en bit, glömmer av mig lite, jag är så säker på att han inte springer iväg från mig då jag är hans trygghet. 

Jag har ramlat av han för han blivit rädd för nått men han stannar och undrar vad jag gör där nere. Han är så snäll denna kille!

Bästa känslan är ändå när han blir så glad och möter mig i hagen när jag ropar på honom. 

Jag lyssnar på han, vi pratar. Han är tydlig i de han säger och jag försöker vara tydlig i de jag vill. De gör att vi får ett bra band till varandra. Och de är de som jag vill uppnå! Och de har vi lyckats med! Älskade häst!